torsdag 29 september 2011

Samma som för ca 4½år sedan....nästan

Jag minns det som igår. Meya blev sjuk. Hög feber. Knappt ett år gammal. Jag bäddade för en henne på golvet bredvid min säng. Om hon vaknar, så ska jag vakna. Jeppe o jag är i vardagsrummet, han sitter på huk framför tvn, o jag sitter på bordet. Hör ett litet ljud från sovrummet. Kaninte säga exakt vad det lät som, ett gnissel, en snarkning - ett ljud. Jeppe säger hon sover gott nu. Jag säger, mm, men jag tittar till henne iaf. Möts av min livs värsta stund. Där ligger hon. Blå. ryckig i kroppen. Får ingen luft. Jag sliter upp henne. Jag minns allt som gick igenom mitt. Hade hon satt nåt i halsen? Vad skulle det vara? Hon är så liten, skulle hon ha vaknat o hittat nåt på golvet? Hade hon försökt kräks? Vad händer? Vi får inte igång andningen. Jag känner i munhålan. Jag ger mun mot mun. Jag daskar henne i rumpan. Jag får panik. Jeppe ringer 112. Vi fattar inget. Ingen tror oss när vi säger att hon var utan andning i flera minuter. Inte ens ambulanspersonalen. De sa att det inte var möjligt.
Medan vi väntade på ambulansen, kom hon sakta sakta sakta tillbaka till oss. Med ojämn andning, var hon iaf tillbaka. Nu kom andra tankar. Man kan inte vara utan syre hur länge som helst. Har hon fått hjärnskador? Jag går ner o öppnar porten för ambulansen. Jag är relativit lugn. Meya är ju tillbaka. De kunde konstatera feberkramp. Hon var ännu vit runt munnen, men det blå i ansiktet hade försvunnit. Hon fick syrgas. Jag o Meya fick åka med i ambulansen. Mina tårar rann. Liksom på ambulanssköterskan. Hon sa att de värsta utryckningarna man kan få, är när banr inblandade. O speciellt som i vårat fall. De visste ju inte om de skulle komma till ett levande eller dött barn. Hon var lättad. Jag var lättade. Men febern ville inte gå ner. Den pendlade mellan 40-41. Läkarna fick inte heller ner den. Mot morgon kvisten kommer en ung barnläkare in. Han slängde på direkten ut alvedonen (det som de proppat henne full med hela natten) o gav henne dubbla suppar med Ipren. Febern dala ner o på fm efter fick vi åka hem......

Varje gång Meya får feber, får jag panik. Jag vill inte vara med en gång till.
Nu har hon feber. Hög feber. efter 1g panodil, ligger hon på 39grader. MInsta lilla ljud o jag springer till henne. Jobbigt. Jag har dörren öppen, suppar, temp, idomin o vatten i rummet.

Jag vill inte vara ensam i kväll.....

Inga kommentarer: