Denna helg o lite funderingar

Min stora kärlek, barnens far, har varit hemma i helgen. Kom fredag natt, åkte söndag kväll. Kort tid han var hemma denna gång. Men bättre än inte alls. Denna helg var fantastisk. Vi släppte alla måsten, alla renoveringar, ja precis allt och bara umgicks. Lördagen fick sonen ha lite egen tid med pappa, de var på museum, shoppade, lunchade, snackade o bara umgicks. Jag o dottern var på bio, lunchade och shoppade på vårat håll. I dag slappa vi i soffan och sedan åkte hela familjen med till ishall o kollade när Max hade hockeyträning innan det var dags för kärleken att åka tillbaka till sthlm för att jobba.
Nästa gång han kommer hem, ska han o Meya bowla o jag o Max hitta på nåt, förmodligen blir det ishallen :)
Men så kommer vi till stunden där familjen ska säga hej då. Då J ska tillbaka till huvudstaden. Fy fan vad jobbigt det är. Jag som är vuxen kan ju hantera och förstå, men barnen. Värst för Max, blir så otroligt ledsna. Det är det värsta. De vill ju ha sin pappa här, med oss. De vill dela sin uppväxt med honom, de vill berätta hur dagen varit, vad de varit med om, dela glädje och sorg, de vill ha en fadersgestalt. Ibland undrar jag om jag gör rätt som stannar på ön. Borde jag ta barnen och flytta? Få dem att byta skola, byta idrottsförening, byta vänner. Lära känna nya platser. De vill det. Men förstår dem verkligen vad det innebär? Meya vill flytta för att kunna bada på sydpolen. Hon tror allt blir mkt roligare i Sthlm. Hon förstår inte att det blir en vardag där med. Max. Vill han verkligen? Han är så mån om att alla ska må bra. Han tycker synd om pappa som är ensam och bor i en husvagn. Vill jag flytta på mej? Jag trivs med mitt jobb, mina åtagande i idrottsföreningarna, skolan barnen går i, den lugna livsstilen i den underbara miljön. Vänner skulle jag väl kanske behöva. Har ju vänner, men i dagsläget hinner jag inte med att träffa dem. Kan inte heller för den delen. Jag måste hålla mej hemma på kvällarna eftersom barnen ska i säng. Utgång på helgerna är bara o glömma. Knöligt o skaffa barnvakt. Ett liv i sthlm skulle göra så att jag hade tid att umgås med vänner. Men hur mycket är jag beredd att offra? Vad är det värt för att vara en komplett familj? Förmodligen allt. Men det är många punkter som måste läggas åt sidan..... Kan någon ge mej ett facit om livet?

Från Hockeymorsa till sportmorsa

Kanske har jag tidigare nämnt att jag ju mer jag har att göra, desto bättre mår jag.
Den här vintern kommer bli kanon!
Innan var jag aktiv i bara sonens hockey, tog på mej rollen som lagledare - trots att jag inte hade en aning om vad det innebar eller hur man klädde på sig en utrustning.
I år tog jag även på mej tränarrollen för ett innebandylag där brorsonen spelar. Tillsammans med brorsan ska jag nu träna dem.
O så har jag då en dotter som älskar hästar, så givetvis ska hon få börja på ridskola. Men där tar jag inte på mej någon roll. Häst rädd = JAG! Så där håller jag mej fint i bakgrunden o ser på.
Detta innebär då förstås att jag är upptagen 5 av 7 kvällar i veckan, måndag o torsdag. Dagarna går åt till mitt jobb. Har fått hört att jag tagit på mej för mycket. Men hur kan det bli för mycket om jag gör något som jag tycker om? En del kanske vill sitta hemma o följa sina tv program 5 dagar i veckan o det är ok, men vad är då skillnaden mot att jag lämnar soffan o gör sånt jag tycker om utanför hemmet?

Denna höst kommer bli så otroligt rolig o lärorik!