Skit helg

Vilken skit helg det varit. Min första riktigt hel ledig helg sen typ maj o det blev bara prutt av allt. Visst jag har fått lite gjort, men inte tillräckligt. Trädgården skulle krattas i går, lördag. Med Meyas(!) hjälp fick vi väl ihop det värsta, men långt i från allt, vi städade upp i trädgården o fick i hop en hög som ska till ÅvC. Egentligen skulle jag hugga upp ved, men så blev det inte. I stället gick vi in o städade huset. Grått o mulet väder gjorde att humöret inte var på topp. Max var i väg hela dagen med en kompis. Lördagen var en av de längsta dagarna i mitt liv o den verkade aldrig ta slut. För att få tiden att gå åkte vi till mamma o spelade Buzz. Det gjorde att jag förlorade en auktion på tradera. Trist. Men den positiva delen av mej tänker 2 saker: 1, säljaren hade fler, så jag får bjuda igen. 2, jag sparade pengar. Det sista bara om jag inte bjuder på ny auktion.
Hemma på kvällen sedan gjorde ett samtal mej ledsen. Men det ordnar sig. Hoppas jag. På ett sätt som jag vill förstås. Men det får tiden utvisa. Hel depp kryper jag ner i sängen efter att först ha sömnat i soffan o önskar att söndagen blir en bra dag.
Skit söndag. Tur man har barnen annars hade jag inte tagit mej upp. Regn, grått o ett riktigt jävla depp väder, gjorde att man inte vill eller orkade göra något. Fort var jag tvungen att komma på nåt att göra så jag inte skulle deppa sönder. Undrar förresten om jag har höstdepp? Hm.. Nåja. Hur som, vad är bättre att göra än att åka till stan o slösa pengar? Inte mycket. Försökte få klockan att gå lite fortare, så vi kunde åka. Plockade upp mamma på vägen. O det blev lite små plock handel. Känns bra. Även om det var helt onödigt. :-) Innan vi åkte hem, stanna vi så att jag kunde få vaccination. Då kommer nästa anfall. Mamma o barnen följer med mej in i Solbergas matsal. Jag tar lappen o fyller i den. Men sen tar det stopp. Jag kan inte. Fixar det inte. Tårarna bara rinner. Förbannade sprutfobi. Inte blev det bättre av att man skulle ta emot den där hemska sprutan medan alla titta på o inte fanns det så man kunde ligga ner. Nej, det blev tack o hej. Ingen spruta nuddar vid mej om jag inte får vara själv med den som ska sticka mej o om jag inte får ligga ner. Kändes som om någon satt på bröstet o försvårade andningen o jag gjorde vad jag kunde för att hålla bort tårarna. Så fram till nu, har helgen fått mej att känna mig deppig, hemsk o misslyckad. I morgon är en ny dag. Med nya krafter. O förhoppningsvis lite klarhet.

Tilt

Sitter o håller på med annonser. Men det är verkligen TILT i huvudet nu. Att det kan vara så svårt att få till det riktigt bra. Texten är väl ok, men inte hundra. Layouten är oxå ok, men inte hundra. Jag vill ha hundra!!! Such. Jaja, får vila hjärnan en kort sekund så kanske tänket kommer tillbaka...

Märkligt

Har i dag konstaterat att människor som säger: Hu jag har skitigt. I självaste verket har det väldigt väldigt rent o fint. Medan människor som säger: Det är inte så lortigt här, så det går nog rätt snabbt. De har det genom jävligt. Varför pratar vuxna människor tvärtom språk? Varför inte säga som det är? Märkligt det där....

Dags att uppdatera

Jag skulle vilja säga att det är tomt i mitt huvud o att det är därför jag inte skrivit nåt kul här på länge. Men så är det inte. Snarare tvärtom. Jag har miljoner saker i mitt huvud om det nu räcker till. Mycket händer och har hänt, men inte allt vill man lägga ut här. O inte orkar jag att sitta o skriva heller. Sen är det nog så att det där med Facebook tar över mer o mer. Med korta meningar kan där sammanfatta ens dag o det är ganska bra så .
Men jag ska försöka bättre mej. Haha. o där har jag inte mer att skriva. Märkligt. Ska jag skriva om jobbet? Privatlivet? Eller allmänna funderingar? När jag sitter i bilen kan jag tänka på saker som jag sen vill skriva ner här. Men när jag sen väl sitter här så försvinner allt. jag kan skriva om min värk i armen jag har nu. Har ont i vänster arm. Inte hela, överarmen. I bland, eller nästan varje dag domnar handen bort. I kväll höll jag inte på att få upp locket på sylt burken. Knäppt. Men så är det. Sen kan jag skriva att det går med företaget. Fullt upp varje dag. Kul men väldigt krävande. I kväll har vi satt in en timmis för att jobba. Vad händer då? Jo, en tant med oro, ångest o stark hypokondri ringer Ulrika, vilket gjorde att vi inte ville ta dit vår timmis ensam för att hon är såååå speciell, så Ulrika fick va snäll o åka i väg iaf. Hur det sen gått vet jag inte. Från jobbet kan vi sen hoppa över till privatlivet. Finns mycket o säga om det. Så det tar vi en annan gång! :-P
Eldar för fullt i kaminen.Mysigt med elden o sprakandet. Max sa till fröken att han en läst fast han inte gjort det. Oj, vad vi hoppar nu. Jaja, så är det iaf. Hans fröken är kanske inte som fröknar ska vara. Hans fröken kan bli arg o skälla barnen när de inte gjort som de ska eller inte hunnit med. Därmed lögnen. Han älskar att läsa böcker lika mycket som jag. Med andra ord: Inte alls. Så att läsa en bok på 40sidor tar emot för honom o för att slippa bli utskälld inför klassen har han alltså sagt att han läst den. Fast inte gjort det då. Så nu har jag läst den för honom o han har återberättat den för mej så att jag vet att han hängt med o kan berätta för klassen vad den handla om. Dumt gjort av mej? Mnja jo, kanske det. Men fan så mycket dummare av hans fröken att skälla på barnen. Men snart är det utvecklingssamtal - då ni, då blir det många ord sagda!

Sterfan 32år

GRATTIS BROR!!

Nästan, nästan halvvägs till pensionen...

PUSS

Max 8år

Grattis Max 8år!!

Tänk vad tiden går. Min lilla bebis är redan 8år. Kan läsa, skriva, räkna o kolla klockan. Bryr sig om vilka kläder han har, har en flickvän som han uppvaktar o kan bli hysterisk om ett hårstrå pekar åt fel håll. Han tänker på sina vänner, retas med sin syster men är inte rädd för att ge pussar o kramar så att andra ser. Han är min lilla bebis som jag älskar. Han är karln i huset jag inte kan leva utan! Han är nog ingen bebis längre....... :-/

Grattis till mej i dag.

Haha. Ja i dag är det då min dag. Som ni alla vet, så närmer man sig 30 med stora steg. Bara 5år kvar o det är inget jag ser fram emot. Nej nej, jag ljuger inte. Skulle jag aldrig göra. Så, hur som, 5 år går fort o jag misstänker att jag måste krypa till korset (inte gravkorset, jag lever än) o erkänna att att 5 år är lika med 365 dagar. Hemskt fruktansvärt o jag försöker tänka bra tankar som sånt jag har gjort o hunnit med i mitt liv. En hel del framsteg har jag ju faktiskt gjort, men tyvärr en del steg bakåt med. Så kan jag bara ta alla mina steg framåt igen innan dessa 365 dagar har gått, så ska jag nog överleva. Annars får jag försöka hacka mej in på skatteverkets datorsystem o ändra mitt personnummer. Vilket säkert nog är enklare än att försöka ta mina steg framåt. O då ska jag definitivt ändra mitt nummer till 1970, inte 1990. För hallå, vem vill vara 20 år, 2 barnsmamma med gråa strån, rynkor o celluliter? Men däremot 40 år med ett ungdomligt sinne o alldels för få gråstrån för sin ålder. Ojojoj, vilken läcker 40åringen! Haha. Som har satsat på karriären först o sen barn. O inte tvärtom, för det är ju omodernt nu. Vi får se om ett år hur det blir. Ching!