söndag 29 september 2013

Denna helg o lite funderingar

Min stora kärlek, barnens far, har varit hemma i helgen. Kom fredag natt, åkte söndag kväll. Kort tid han var hemma denna gång. Men bättre än inte alls. Denna helg var fantastisk. Vi släppte alla måsten, alla renoveringar, ja precis allt och bara umgicks. Lördagen fick sonen ha lite egen tid med pappa, de var på museum, shoppade, lunchade, snackade o bara umgicks. Jag o dottern var på bio, lunchade och shoppade på vårat håll. I dag slappa vi i soffan och sedan åkte hela familjen med till ishall o kollade när Max hade hockeyträning innan det var dags för kärleken att åka tillbaka till sthlm för att jobba.
Nästa gång han kommer hem, ska han o Meya bowla o jag o Max hitta på nåt, förmodligen blir det ishallen :)
Men så kommer vi till stunden där familjen ska säga hej då. Då J ska tillbaka till huvudstaden. Fy fan vad jobbigt det är. Jag som är vuxen kan ju hantera och förstå, men barnen. Värst för Max, blir så otroligt ledsna. Det är det värsta. De vill ju ha sin pappa här, med oss. De vill dela sin uppväxt med honom, de vill berätta hur dagen varit, vad de varit med om, dela glädje och sorg, de vill ha en fadersgestalt. Ibland undrar jag om jag gör rätt som stannar på ön. Borde jag ta barnen och flytta? Få dem att byta skola, byta idrottsförening, byta vänner. Lära känna nya platser. De vill det. Men förstår dem verkligen vad det innebär? Meya vill flytta för att kunna bada på sydpolen. Hon tror allt blir mkt roligare i Sthlm. Hon förstår inte att det blir en vardag där med. Max. Vill han verkligen? Han är så mån om att alla ska må bra. Han tycker synd om pappa som är ensam och bor i en husvagn. Vill jag flytta på mej? Jag trivs med mitt jobb, mina åtagande i idrottsföreningarna, skolan barnen går i, den lugna livsstilen i den underbara miljön. Vänner skulle jag väl kanske behöva. Har ju vänner, men i dagsläget hinner jag inte med att träffa dem. Kan inte heller för den delen. Jag måste hålla mej hemma på kvällarna eftersom barnen ska i säng. Utgång på helgerna är bara o glömma. Knöligt o skaffa barnvakt. Ett liv i sthlm skulle göra så att jag hade tid att umgås med vänner. Men hur mycket är jag beredd att offra? Vad är det värt för att vara en komplett familj? Förmodligen allt. Men det är många punkter som måste läggas åt sidan..... Kan någon ge mej ett facit om livet?

söndag 22 september 2013

Från Hockeymorsa till sportmorsa

Kanske har jag tidigare nämnt att jag ju mer jag har att göra, desto bättre mår jag.
Den här vintern kommer bli kanon!
Innan var jag aktiv i bara sonens hockey, tog på mej rollen som lagledare - trots att jag inte hade en aning om vad det innebar eller hur man klädde på sig en utrustning.
I år tog jag även på mej tränarrollen för ett innebandylag där brorsonen spelar. Tillsammans med brorsan ska jag nu träna dem.
O så har jag då en dotter som älskar hästar, så givetvis ska hon få börja på ridskola. Men där tar jag inte på mej någon roll. Häst rädd = JAG! Så där håller jag mej fint i bakgrunden o ser på.
Detta innebär då förstås att jag är upptagen 5 av 7 kvällar i veckan, måndag o torsdag. Dagarna går åt till mitt jobb. Har fått hört att jag tagit på mej för mycket. Men hur kan det bli för mycket om jag gör något som jag tycker om? En del kanske vill sitta hemma o följa sina tv program 5 dagar i veckan o det är ok, men vad är då skillnaden mot att jag lämnar soffan o gör sånt jag tycker om utanför hemmet?

Denna höst kommer bli så otroligt rolig o lärorik!

onsdag 28 augusti 2013

Huvudvärk från helvete

Precis så var det i går kväll. Värken började lite smått vid lunchen och satt i resten av dagen. Åkte till Visby på möte och det gick ju bra. Kom hem o värken eskalerade. Men jag fixade mat och jag klippte gräset, tänkte att det går väl över. Men icke. Fy fan säger jag bara, har aldrig varit med om något liknande. Ljus, ljud var fruktansvärt, låg i sängen o tryckte i hop huvudet. Trodde ögonen skulle pluppa ur. Mådde illa. Underbara Max sprang runt o letade huvudvärkstabletter, men hittade inget. Han ringde morfar och morbror o frågade om de kunde komma, men ingen kunde. Gissa om jag hatade livet på landet. Närmare samhället så hade Max kunnat cykla till affären. Men inte nu, 1.5 mil till närmaste affär. Kl. 20 sa jag god natt, barnen la sig med mej. Pappa ringde o kollade mej, snällt, men då ville jag bara sova. Vaknade smärt fri! Så nu ska jag nog klara 4 timmars möte om kvalitetsuppföljning!
Ha en bra dag!

tisdag 20 augusti 2013

Spring Emma! Spring!

Nej, jag orkar inte banta. Bantningen är verkligen som en jojo. I våras gick jag på en diet. Gick ner10kg, kände mej frisk som en nötkärna, höll min kost efteråt för att verkligen hålla den här vikten. Sen kom sommaren. Det snaskades både hit o dit och nu känner jag mej riktigt lönnfet o oattraktiv igen :( Men jag orkar inte att banta...... just nu. Jag vill o det är ett gott tecken, för då kommer orken o lusten snart :) Igår när jag druckit mitt kaffe, fick jag en sådan lust att ut o springa. Oftast sitter jag kvar, för då går den lusten ur mej. Men i går, då jävla tog jag tillvara på den. Jag sprang inte långt. Herre gud jag har väl inte sprungit längre 100 m på jag vet inte hur många år. Det var iaf skönt. Men det handlade inte om bantning. Det handlade om att kasta mej ut o göra något UTAN barn. I dag har jag inte alls samma lust. Men jag ska prova något nytt: Jag ska ut o springa iaf. Det var ju skönt!

lördag 17 augusti 2013

Stönande kvinna

Kliver upp från sängen. Går ut till köket och sätter på mitt morgon kaffe. Hoppar i tofflorna öppnar dörren för att gå ut och hämta min morgon tidning. "Aha" "åååhhh" "stön" "ahhh" Yeeaahh" Är vad jag möts av. My god. Mycket snurrar runt i huvudet. Vem har sex på vår gård? Är det vår nyinflyttade pensionerade granne. Va fan är det? Jag går in igen. Måste ha tidningen. Jag går ut, de kan ju inte ligga synliggt. Hon låter exakt likadant hela tiden, rundgång. Hm, då kom jag på det! Vi har en kapsylöppnare som ser som en kvinna, man använder hennes rumpa för att öppna flaskan och då börjar hon stöna. Denna söta lilla kvinna hade hamnat utomhus. Blivit fuktig, så hon hade fått "hjärnsläpp" och låg o stönade trots att hon inte var använd. Charmigt :/ Kruxet är ju att vi bor på landet, det är väldigt tyst, så minsta ljud hörs väldigt bra. Vad innebär det? Jo, att kossor, bönder och vår närmaste granne undrar nog vad jag har hållit på med. Jag har ju inte en aning hur länge hon har legat där ute och stönat.....

fredag 9 augusti 2013

IceBreakers

Hockeymorsa som man är och likaså lagledare till sonens hockeylag, så var jag ju tvungen att ta med sonen för att se IceBreakers möta V/R. Pengarna går till handikappade barn. Fint. För er som inte vet vad IceBreakers är så är det ett gäng NHL proffs som Foppa plockat ihop som åker runt på 3 olika ställen i Sverige o gästspelar o pengarna går alltså till barn. Foppa har jag ju träffat förut, trevlig kille o betydligt snyggare i verkligheten ;) Men nu var det då sonens tur. Han fick även träffa de andra i laget Hedman, Sedin, Järnkrok, landeskog mfl. Ett minnet för livet för honom. Tycker det är bra o roligt om barn får träffa sina idoler, det peppar dem lite.
Efter hockeyn gick på middag med grabbarna, ganska roligt, men inte som jag tänkt mej. Tröjorna auktionerades ut, Foppas trja såldes för 25000:- Helt Jädra galet. Men men, bra för barnen!



onsdag 7 augusti 2013

Upp/ner

Över ett år sedan. Många gånger tänker jag att jag ska blogga. Bloggen får en att rensa huvudet. Jag har mycket i mitt huvud måste komma ut. Men nä, det har snällt fått stanna kvar. Dagarna är som en jävla berg-o dalbana, o jag som inte ens åker karuseller. Ena stunden bra, nästa dåligt. Märkligt nog verkar folk tro att det är bra när jag tar det lugnt och har det jobbigt när jag har 2miljoner bollar i luften. Sorry, jag funkar inte så, ju fler bollar i luften - desto bättre mår jag. I dag har jag inga bollar i luften, så idag härjar det fritt i mitt huvud. Varför blev allt som det blev? Ska det vara så här? Hur har alla andra det? Skit dem, bara jag är nöjd. Ok! Men jag är inte nöjd. Kämpar för att få huset klart så vi kan sälja o vi kan få röra på oss. Jag tror alltid att det blir bättre på andra ställen. När vi flyttade hit trodde jag verkligen att jag hittat hem. Jag fann harmoni. Livsglädje. Underbar natur att andas i. Precis så som jag vill ha det. 2 år senare - TA MEJ HÄRIFRÅN!! Jag älskar fft platsen, lugnet när jag öppnar dörren, men nä, jag är ingen ensamvarg, tror jag, jag tycker om att ha folk omkring mej. Inbillar mej att jag får mer besök om jag bor i ett samhälle. Troligtvis inte. Men då får man flytta igen. Hade jag inte haft barn hade jag flyttat längre. Men inte byta skola igen på dem. Den delen får vara klar nu.
Tänk om folk visste det jag visste. Jag skulle kunna ge ut en självbiografi. Men vill jag blotta mej så? Varför inte? Jo för att det är saker som inte mina nära o kära vet om. Men jag kan ju skriva om en "vän" :P haha
Läser inte mycket böcker. Nästan avskyr böcker. Men likt en triss - plötsligt händer det - så läser jag en bok. Inget romantiskt dravvel, eller en spännande deckare. Nä, korta kapitel o enkel text. Enkelt för mej är när författaren hoppar lite hit o dit. Man typ skriver som man tänker. Då är jag med. Läste en bok av Martina Haag för länge sedan, mkt lättläst o rolig! Nu sist läste jag Jessica Andersson självbiografi, ganska ok, men nä tråkig, men lättläst.
Alla har en mening med livet. Vad är min mening? Kanske tänker för mycket så jag missar livet? Jag vill ha roligt. Jag har roligt. Men inte hela tiden. Man kan inte ha roligt hela tiden. Jo det kan man visst det! Men jag är begränsad. Jag sitter ensam ute i skogen med mina 2 barn o väntar på att sambon ska komma hem förhoppningsvis varann helg. Ingen av oss tycker det är roligt. Vi vill göra roliga saker. Vi vill göra dem tillsammans, men vi hinner inte. När helgen kommer då J äntligen kommer hem, vil han förstås vara hem o njuta av lugnet. Slippa bilar, dårar, avgaserna. Bara vara, bara finnas. Vara med oss. Men det blir tokigt. Vi vill vara med honom med. Men inte alltid hemma. Vi är hemma hela tiden. Men vi förstår honom. Vi kan bara längta allihopa till den dagen då J får ett jobb på ön. Den dagen då han kan få vakna upp i vår säng. Dricka sitt morgon kaffe i vår trädgård, pussa våra barn hej då på morgonen, fråga dem på kvällen hur de haft det. Då, då kan vi göra något kul tillsammans. Låter som att vi aldrig har kul. Det har vi. Men som sagt, jag får ju aldrig nog av något. Jag tror jag har alfabetes alla bokstäver som diagnos. Så är det....... Eller så är jag bara Emma helt enkelt ;)