fredag 30 september 2011

Natten

Äntligen är denna natt över. O det gick ju bra tillslut. Jag fick sova lite till o från. Meya sov lite till o från. Dessvärre vakna jag med en äckelnäsa o äckelkänsla i hals. Konsekvense av att sova med öppen terass dörr i natt, när grad antalet var ytterst få. Men men . Det fick det vara värt. Nu ligger fisen i min säng o ser Bolt. Fortfarande feber. Men nu är jag lugn iaf.

I dag kommer min älskade Jesper hem. SÅ skönt o få hem honom ett par dagar. Det tråkiga är att han alltid har så mycket att göra när han kommer hem. MEn så är det när man har en liten gård, o han gillar det. Tur det. Det gör ju jag med. Men jag skulle önska att jag hade kunskapen och tiden till att göra lite mer när han är borta om veckorna. Men det har jag inte. Så det är bara o fejsa läget helt enkelt.

Underbart väder ute. Kaninerna skuttar ute. Måste flytta lite på buren så de får lite nytt gräs o nytt skutt område.

I dag kommer dessutom Anticmex o inspekterar. Lite tur i oturen att Meya är sjuk. För jag hade helt glömt att det var i dag de skulle komma.Kl. 13. Då hade jag egentligen jobbat. Men nu löste det sig oxå :)

Nu blir det Bolt med Meya, sen kanske kasta ihop en äppelkaka till em fika när Jeppe kommer!

Puss

torsdag 29 september 2011

Samma som för ca 4½år sedan....nästan

Jag minns det som igår. Meya blev sjuk. Hög feber. Knappt ett år gammal. Jag bäddade för en henne på golvet bredvid min säng. Om hon vaknar, så ska jag vakna. Jeppe o jag är i vardagsrummet, han sitter på huk framför tvn, o jag sitter på bordet. Hör ett litet ljud från sovrummet. Kaninte säga exakt vad det lät som, ett gnissel, en snarkning - ett ljud. Jeppe säger hon sover gott nu. Jag säger, mm, men jag tittar till henne iaf. Möts av min livs värsta stund. Där ligger hon. Blå. ryckig i kroppen. Får ingen luft. Jag sliter upp henne. Jag minns allt som gick igenom mitt. Hade hon satt nåt i halsen? Vad skulle det vara? Hon är så liten, skulle hon ha vaknat o hittat nåt på golvet? Hade hon försökt kräks? Vad händer? Vi får inte igång andningen. Jag känner i munhålan. Jag ger mun mot mun. Jag daskar henne i rumpan. Jag får panik. Jeppe ringer 112. Vi fattar inget. Ingen tror oss när vi säger att hon var utan andning i flera minuter. Inte ens ambulanspersonalen. De sa att det inte var möjligt.
Medan vi väntade på ambulansen, kom hon sakta sakta sakta tillbaka till oss. Med ojämn andning, var hon iaf tillbaka. Nu kom andra tankar. Man kan inte vara utan syre hur länge som helst. Har hon fått hjärnskador? Jag går ner o öppnar porten för ambulansen. Jag är relativit lugn. Meya är ju tillbaka. De kunde konstatera feberkramp. Hon var ännu vit runt munnen, men det blå i ansiktet hade försvunnit. Hon fick syrgas. Jag o Meya fick åka med i ambulansen. Mina tårar rann. Liksom på ambulanssköterskan. Hon sa att de värsta utryckningarna man kan få, är när banr inblandade. O speciellt som i vårat fall. De visste ju inte om de skulle komma till ett levande eller dött barn. Hon var lättad. Jag var lättade. Men febern ville inte gå ner. Den pendlade mellan 40-41. Läkarna fick inte heller ner den. Mot morgon kvisten kommer en ung barnläkare in. Han slängde på direkten ut alvedonen (det som de proppat henne full med hela natten) o gav henne dubbla suppar med Ipren. Febern dala ner o på fm efter fick vi åka hem......

Varje gång Meya får feber, får jag panik. Jag vill inte vara med en gång till.
Nu har hon feber. Hög feber. efter 1g panodil, ligger hon på 39grader. MInsta lilla ljud o jag springer till henne. Jobbigt. Jag har dörren öppen, suppar, temp, idomin o vatten i rummet.

Jag vill inte vara ensam i kväll.....

onsdag 28 september 2011

Onsdags gnäll ;)

Ofta är det fullt ös hela dagarna långa. Jag kliver upp extra tidigt på morgonen för att hinna med lite mer. Ändå är jag inte nöjd. Är ofta missnöjd med att jag inte hunnit ditt o datt. Då tar jag mej en funderar när jag lägger mej kvällen (vilket ofta blir på tok försent)på vad jag har hunnit med under dagen. Säg att jag kliver upp ca 5.30 och lägger mej ca 23. 7.15 lämnar jag hemmet och är hemma igen 17. Vilket innebär att jag ca 10timmar av mina 17 vakna per dygn inte är hemma. Ändå tycker jag att jag ska och bör hinna gör en hel del. Städa, tvätta, laga mat, bära in ved, utfodra djuren, hämta barn hos kompisar, äta, duscha, läxläsning, natta, tillhör det vardagliga. Det hinns. Men så har jag alla måsten som jag inte hinner, som ligger på mina axlar. O bara jag själv klandrar mej för att jag inte gör det. Ingen annan. Jag vill klyva ved, rensa upp garderober, fixa klädkammaren, måla Max rum, träffa vänner, motionera, rita, skriva, rensa kontoret, kasta ut de få kartonger som står kvar. Ställa i ordning i ladan, köra bort skräp till åvc, dra hem bubblan, gå igenom alla 20 kartonger med julsaker (om det nu räcker med 20!), gräva rabatter o förbereda för kommande vårens blommor, mm. Men det blir bara bajs av allt. Jag vill. Har lust. Har ork. Men kommer mej inte för. O nu går vi mot mörkare tider, så blir det ännu mindre att hinna göra utomhus.
Önskar att jag inte hade ett heltids jobb. Eller jo, det är jag ju glad för att jag har. Jag älskar mitt jobb. Jag skulle vilja jobba mera än vad jag gör o ändå hinna med allt jag vill göra. Men ju mer jag gör desto längre bort kommer min fritid. Ibland tröttnar jag på allt. På alla måsten jag sätter upp på mej själv. Då rymmer jag till mamma. Hon är bra i alla lägen. Hos mamma kan jag släppa allt. Hon fixar med mat o disk o vi pratar om allt mellan himmel o jord i bland långt ifrån det. Men jag saknar vänner ibland. Kanske är det så för de flesta. Man kommer in i vuxen livet, bildar sin egen familj o man jobbar på. Men de flesta kanske har vänner att träffa på helgerna. Jag träffar min familj. Ska inte klaga, jag har själv valt det. Nej, en spark i arslet o upp o studsa! Nu ska det betalas räkningar o maskinen ska laddas med tvätt!

Puss på er

söndag 25 september 2011

Bilar o män

Det är nåt med bilar o män.... Tror att bilar har ett liv. De bestämmer att det är männen som ska sköta dem. Är då alla bilar kvinnor? För jag tror att homosexuella män inte heller kan hantera bilar, precis som kvinnor. Fast det där visste jag ju att det inte stämde. Men, det kvittar. Ska vi vara så nog räknade så kan vi väl säga att bilar väljer bort mej. Bilar har valt att inte tillåta mej sköta dem. BIlar tycker inte om mej. Eller så gör de det. De går o går trots att jag inte sköter dem väl. Men när jag då väl vill göra det. Ja då jävlar vägrar de lämna skiten i från isig. De ska va förbannat glada över att jag gör en ansträngning till att dra fram högtrycken för att spola av skiten på dem. De ska va glada över att jag offrar mej för att bli blöta, för att de ska bli fina. Men nej. Vattnet rinner av o skiten sitter kvar. Ska inte skiten åka av om man spolar på vatten med rejält tryck? Tydligen. Men, ska det va på det viset, så jag tänker jag aldrig mer göra det. Tänker aldrig mer visa min "kärlek" så ofta som 1g/år till dem. Nästa gång ska dem (varför skriver jag dem? Det här handlar ju bara om en bil?!) minsann få åka in till Visby o bli piskad till renlighet. De ska få hårda tag! Men va fan, nu låter det ju som om bilar är män? I give up. Bilen kanske är bra, det är ju skiten som inte vill överge mej... Suck o god natt.

Puss

fredag 23 september 2011

Skapat en rutin

Jag har sedan några månader skapat mej en rutin. Det är väl bra? Eller ? Ibland är det skönt o veta att man har en rutin måste göra när man kliver upp ur sängen. Det gör det hela lite enklare att kliva upp. En anledning till att lämna den varma sköna bädd man mysat ner sig i hela natten. En anledning till att lämna värmen o kliva rakt ut i nåt som känns som 20 grader mindre mot vad man hade i under täcket. Att barnen ska till skola, dagis o jag själv till jobbet, kan ju tyckas som en bra anledning till att kliva upp. Men jag har skapat mej en rutin, som gäller mej, o bara mej. O på nåt märkligt vis har barnen fattat. De vet att de inte stör mamma just under denna stund. Om de själv har vaknat o klivit upp vill säga.
Jag kliver upp. Tar på mej min 14nummer för stora fleece morgon rock. Sätter på kaffe. Går på tos. Trampar i träskorna. Säger god morgon till kaninerna o den katt som möter mej när jag kommer ut. JAg o katten hämtar in tidningen. Går in. Häller upp kaffe o sätter mej för att läsa tidningen. DEnna ½ timme är min ½. Ingen stör. Oftast. Jag bara är. Ibland bara jag bläddrar igenom. Ibland läser jag mer noggrant. Spelar ingen roll vad jag gör. Det är min tid. Det är min rutin. O ingen stör mej. Troligtvis den bästa stund på dagen!

Puss

onsdag 21 september 2011

Onsdag morgon


Klev upp 5.20. Satt på kaffe o hämtat in i tidningen. Var fortfarande mörkt ute. Klätt på mej, utfodrat mej o ungar med frukost. Bäddat sängen. Samlat i hop lite tvätt. Sett på "fåret Shaun". Gick med Max ut i väntan på skolbussen. Plockade lite äpplen. Rastlös. Funderar på att gå ut i la´gårn o kolla efter den där äppelplockaren. Lovat pensionärerna på jobbet att de ska få lite stenkyrka äpplen av mej. O de ska plockas direkt från trädet. Enligt mor min. Ska ta o googla lite på det.
Har börjat titta o läsa på lite om hundar. Jag vill ha hund. Skulle på nåt vis kännas tyggt o ha när man är ensam på denna gård. Först fastna jag för en Boxer. Men de har tydligen besvär med höfter o knä. Nu kikar jag lite extra på korthårig Collie. Vill inte ha pälshund. För det där med päls kan jag aldrig tro på att jag är bra o hålla på o borsta o fixa med. Gäller bara övertala Jeppe med. Men jag tror nog att han egentligen vill ha en hund. Hihi. Kanske han skulle få välja isf? Mnja, vet i raxingen. Kanske vi kan komma överens? Ännu mer mnja på det. Har vi någonsin tyckt lika om något? Mnja. Nej. Ibland vinner hann fajten, ibland vinner jag. Rättvist.

Puss

tisdag 20 september 2011

Aldrig ska jag sluta älska dej, Jesper!

Jag vet att jag inte är nån skönhet eller så
Om du lämnar mej, kan jag det väl förstå
För vad har jag att ge dej, som ingen annan har
Jag är ingen särskild, mendans du är underbar

Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas, tror och vill att du ska hålla fast vid mig,
Att du är där, för mej
Som jag är här för dig
Ge inte upp

Livet är en gåta, du är gåtans svar
Allt annat må försvinna, om du blott stannar kvar
För också när jag tvivlar- Det känns som allt är slut
Jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut

Så aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas, tror och vill att du ska hålla fast vid mig,
Att du är där (är där), för mej (för mej)
Som jag är här för dig
Ge inte upp

När jag klantar mig, när jag sviker dig
När jag sabbar och förstör
Var kvar ändå, tro för oss två
För du vet vad jag än gör, ja, vad jag än gör

Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas, tror och vill att du ska hålla fast vid mig,
Att du är där (är där), för mej (för mej)
Som jag är här för dig
Älska mig då

Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas, tror och vill att du ska hålla fast vid mig,
Att du är där (är där), för mej (för mej)
Som jag är här för dig
Älska mig då, älska mig då
Älska mig då…

Bråttom


Har ltie bråttom när jag skriver. Hoppsan, ltie=lite! Tänker fortare än vad fingrarna hänger med. Tappar en bokstav hit o dit. Glömmer ett komma. Skriver han i stället för hon. Man lär sig tyda mej. Jag har itne dyslexi. Hoppsan igen. Inte ska det stå. Då vet ni det Itne=Inte! Skriver. Publicerar. Läser inte igenom innnan. Skriver som jag tänker. Det får bli som det blir. Skämms inte över mej. Borde kanske det? Nä, jag är stolt över att kunna torka rumpan med vänster hand. Vad har det med saken? Inte vet jag. Vad är poängen? Jo, att jag inte har dyslexi!

måndag 19 september 2011

Fri



Känner mej fri igen. Valde att ta bort stygnen i dag från handen. Så jädra skönt. Nukan man börja ta i saker igen. Dock ännu lite begränsat, det spänner o drar lite, men det ger med sig med tiden.
Åkte till mamma som fick den stora äran att plocka bort stygnen. Det var det jävligaste jag varit med om. Eller nej, kanske inte det jävligaste. Men vi kan väl säga så här; det ska mycket till innan någon skär o syr i hop mej igen. Först plågas med vetskapen att en bedövning ska läggas. Panik. Ångest. Fobi för sprutor som inte är att leka med. Sedan när det väl är gjort, så ska man gå några dagar o vändas för att stygnen ska tas. Till o med jag fattar att det inte är smärtfritt. Det säger sig själv. Man har en fiskelina tvärs igenom huden, såm sys dit när allt ännu är blodigt. Blodet torkar o likaså sårvätska som kommer. Skiter torkar fast på hud o lina o baletten. Vad händer då när man börjar dra i den linan? Jo, man rycker förstås o all torkad "vätska" med. Det gör ont. Det svider. O som om det inte räcker, så ska man, innan linan dras bort, se hur man ser ut som en frankensteins dotter.
Jag trodde jag var en tuffing. Jag tänkte att jag skriker väl lite när hon dra ut linan. Har ju sett ärr, sår, stygn o annat skit för. Men fy fan, det var tydligen helt annorlunda o se på sig själv. Jag blev kallsvettig. Kände själv hur vit jag blev i ansiktet. Kände mej svimfärdig. Fick lägga mej ner i dotterns knä, som så gulligt sjöng för mej o försökte få mej att skratta o tänka på annat. Funkade. När allt var klart, sätter jag mej upp för att titta igen. Jag fick åter lägga mej ner. Jävla mes. Vekling. Det är vad jag är. Det trodde jag inte. Jag menar, sår, blod, o annat gucka o ju skit skoj o tvätta o lägga om. Men inte på mej! Nä, det där med att senare i mitt liv även operera vänter handen, det kan de glömma för tillfället. Man får väl hoppas att med tiden så glömmer man.
Nu ska jag lägga mej o lösa korsord! Herre gud vad jag har saknat det! I morgon ska jag nog baka. På onsdag kanske fixa i rabatterna. Torsdag förhoppningsvis plocka svamp o fredag ska jag dricka vin!

Puss

ps. Sa jag att läkaren sa att det var bara 2 stygn? det var 6!!!!

söndag 18 september 2011

Älsklingen hemma

Natten till fredag kom äntligen Jeppe hem. Så underbart skönt o ha honom hem så det går inte att beskriva i ord. Trots att det allt innebär arbete för honom när han kommer hem. Men det är väl så det är när man har hus. Fredagen gick åt till åvc, granngården o köpa musfällor o på em var vi i stan o handlade kläder till barnen. På kvällen blev det gå mat o lite vin. Tycker det är så mysigt när man hjälps åt att laga mat.
På lördagen blev det gräsklppning, kapa o klyva ved, plocka ner poolen o förstås god mat, mys o monopol på kvällen. Sa jag att jag vann?? Hehe. Jag vann!! Överlägset!
I dag är det söndag. Barnen ska till varsin kompis o leka o jag o Jeppe, ja, vad ska vi göra? Det blir väl nåt trädgårdsjobb. Eller kanske borde vi stor städa huset? Hade varit o skönt o få riktigt rent o fint. Eller kanske bara en film? Vi får se vad det blir.


torsdag 15 september 2011

Torsdag


Livet flyter på som det ska. Om än, det tar lite tid. Men nu har jag blivit en hajjare på att knäppa på o av bh med vänster hand, torka bord o rumpa med vänster. Kan till o med borsta mitt hår o sätta upp en svans med vänster hand! Grymt! Jag kanske ska sadla om? Bli vänsterhänt? Ska bara träna lite till på att skriva. Jag kan men det ser ut som när Meya skriver :) Kommer sakna mitt lilla bandage :/ Hahaha. Eller inte. För det kliar som attan!

Idag torsdag. Max i plugget o Meya ska faktiskt till dagis. Nu har han varit hemma tillräckligt länge med sin mamma. Eller Meya. Vad säger jag. Jag menar förstås Blomman Älvdalen. Någon gång under dagen igår försvann plötsligt Meya. Istället är jag nu mamma till en älva som Heter Blomma Älvdalen. Blomma har aldrig varit i människovärlden, så jag måste visa o berätta vad precis ALLT är för något. Blomma Har fått tagit över Meyas rum o leksaker samt hennes kläder, somhon förövrigt tycker känns konstiga. Suck. När ska detta släppa? Vill nog snart ha tillbaka min Meya :)

Igår kom lillasyster Jessica över. Hon höll mej sällskap o bakade en kladdkaka kl 21! Gott gott! Hon slaggade över på soffan o ska väl snart ha skjuts till bussen. Själv har jag då dusch dag i dag. Mor min ska hjälpa mej i duschen. Hm... känns ju speciellt. Men jag får ju inte blöta ner högerhanden, så hjälp med håret bl a kan ju vara bra!

Puss

tisdag 13 september 2011

Dammsugning


Har försökt dammsuga av lite i huset idag. Skit jobbigt! Borde skaffa mej en sån där robot dammsugare. Undra vad dem kostar? Värt o kolla upp. O hur mycket de låter. Är less på att inte kunna göra som jag vill. :/ Men det är klart, då kanske man uppskattar saker o ting sedan :)
<--- Denna står på min önskelista!

måndag 12 september 2011

pekfingervalsen

Blä. Endast en dag har gått. Knappt. O jag är redan trött på detta. Kan inte skriva sms klokt. O får köra pekfingervalsen på datorn. Allt tar sån tid när jag ska göra något. Tog dock en tur med bilen till mamma. Gick bra, har ju automat, så det funkar. Men fan. Svårt med det mesta. Kan inte sköta hygien klokt. Kan inte borsta hela håret eller sätta upp det. Kan inte skära min mat o kör fingret genompappret när jag är på dass. O värker gör det o trött är jag. Allt detta för ett litet jävla sketnes ingrepp.
Nä, en liten promenad varje dag får det bli nu, så man känner sig lite piggare. O med lite tur så kanske jag tappar ett kilo eller 2. Inget ont som har något gott med sig!
Ikväll ska sonen laga mat. Korvstroganoff o ris. Blir bra det!

Puss

operation





I går var det då operation av karpaltunnelen. Skit nervös. Inte för ingreppet. För bedövningssprutan. Ja gjorde klart för dem redan i väntrummet att om inte mamma fick följa med, så skriker jag som en 3åring. Hon fick gå med. inte ända in till op.salen, men en bit iaf. Jag fick en utstyrsel. Kände mej så otroligt sexig.Seriöst! Haha. Kom vidare på nån avdelning där de gav mej 10mg stesolid för att lugna mej. Det funkade inte. De satte då nån jävla droppkran i handen så de kunde spruta in lite lull lull på op.salen. Det gjorde ont. Jag grät o mamma torkade tårarn. Tillslut blev det dags för att bli inrullad för op. Super gulliga o förstående tjejer! De pratade o pratade o försökte lugna mej. De kom in på hästar. Jag är rädd för hästar.Hahaha. Tjejerna la på mej att skönt värmetäcka som skulle vara lugnande o så spröt de in lite lull lull i handen. Allt blev disigt o rummet gungade. Där någonstans satte de bedövningen.
Så nu sitter jag har med handen i ett rejält paket. Höger hand. Kan inte göra så mycket. Får använda vänster hand. Hur lätt är det när man är högerhänt? Allt man gör får planeras i flera steg. Barnen får hjälpa mej knäppa upp bh;n. Max har blivit utnämnd till kock o Meya hembiträde. Hon borstar mitt hår o sätter upp o hjälper mej med kläder.
Hm, undra hur det ska gå när manvarit på dass? Torka sig i röva med vänster hand är inte lätt. O jag kanju inte hålla mej i 4v. Hahaha. Vilka bekymmer.

Nu orkar jag inte skriva mer för stunden. Ska ta lite panodil o mysa i soffan med Meya.

PUSS

lördag 10 september 2011

5 åringen 5/9-11


Meya blir väck på morgonen med sång o paket

Paketen öppnas
Nyvaken men glad 5åring
Meya gör sin tårta för att bjuda gästerna på
Som hon sedan är först med att skära upp

Kalasklart


Kalaset gick galant. Hon fick många fina presenter, så hon vart hel nöjd. Ungarna fick kakor, tårta o saft. En del lekte ute, andra inne. De roade sig själv väldigt bra. Hela kalaset avslutades sedvanligt med fiskdamm, som sköttes av storebror o kusin.

Brorsan, Stefan, o hans kids stannade kvar o blir kvar över natten. Vi har ätit gott o tagit ett glas vin. Jo faktiskt. Ett glas bara. Vågar inte mer. För i morgon. Hua. Ja då ska jag in på operation. Nåt vajsing med karportaltunneln i handleden. Inget jag ser fram emot direkt. Jo, att bli av med värken. Men inte operationen. Faktum är att jag trots att jag vet att det bara är ett enkelt litet ingrepp är skitskraj. Sprutan för bedövning är värst. Fy fan. O sen tanken på om om bedövningen inte tagit klokt. Aj aj aj. Nej, fy fan. Jag vill inte. På rikitgt. Jag vill inte. Men jag måste. Har just kommit ur duschen. Skrubbat kroppen med Descutan. Så nu är väl då alla bakterier döda. Ska ta en likadan dusch i morgon igen, innan vi åker in.

Jag vill inte :(

Puss

Kalasdag

I måndags, 5/9, fyllde Meya 5år. I dag ska det firas med 10 av hennes vänner. Det har varit fullt ös hela morgonen med förberedelse. Sätlla i ordning, duka, baka negerbollar o tårta. Varit i affären o köpt til fiskdammen mm. Nu är väntan lång för henne. Det är ju hela 20 minuter kvar till kalaset börjar :)
Inte en enda lek har jag planerat. Hm, 5åringarna roar väl sig själva?? ELler? VI får se hur det går. Uppföljning kommer.

Puss

fredag 9 september 2011

Pirr

Fin start på en fredag blev det ju då. Men sen ökade tempot på jobbet o det blev så där lagom stressigt så man tävlade mot sig. Ska jag hinna? O jo, det gjorde jag. På pricken 16.00 parkerade jag jobb bilen. Då var det dags o fylla på oljan på min egen bil så jag kunde tuffla runt o hämta Meya o sen köra hem. Snacka om att jag blev lite nervös på väg till jobbet i morse. Ca 1 km kvar började olje lampan lysa. O va fan gör man? Med Meya i bilen o toder att passa så blev det en chansning. Jag åkte till jobbet o tog en jobbil. O det gick ju bra. Men är iaf oljan påfylld o en extra flaska ligger i skuffen.
På em ringde min mobil. Dolt nummer. Jag svarar aldrig på dolt nummer. Men av nån jädra dum anledning så gjorde jag det denna gång: "Hej Emma det är Lena från operation" Öhh... jaha. tänkte att det gäller väl någon av mina pensionärer. Men varför ring på min privata lur då? Kanske för att det faktiskt gällde mej. En mycket glad trevlig, skojsam person ringde för att tala om att jag fått en operationstid på söndag(!) för karpotaltunneln. Dvs, min högra handled ska snittas upp. Jag vill inte. Eller jo jag vill, men ändå inte. Är ju så grymt rädd för sprutor. Kan de inte sprätta upp mej utan bedövning? Nej, det kan de inte. Men Lena informerade mej gladeligen att de har en påle i ett hörn de kan använda. Sa hon o skratta. Skratta på du Lena, men det är nog ingen dum idé! Så då blir det sjukskrivning igen. Men denna gång tänker jag inte lyda doktorn. Bara till hälften, jag ska inte ut o jobba, jag håller mej på kontoret tills såret är läkt ordentligt. För någon infektion, det vill jag inte ha :)

Filmmys med popcorn o chips ringar o barnen har det varit ikväll. Om filmen var bra? Mnja, jo barnen tyckte det: Åsa-Nisse. Jag slumrade till stundvis. Hoppsan. Ska snart lägga mej. Barnkalas i morgon. Fullt ös på em med andra ord. Men roligt!

Puss

Fredag morgon




Här kom bilden. Dock inte inlagd från mobilen :)

God morgon

Vaknade pigg. Är på gott humör igen. Satt på kaffet, hämtat tidningen o tomgjort eld i kaminen. Tog en vacker bild ut mot åker o skog där man ännu ser morgon dimman ligga kvar. O på något sätt vill jag ha upp den bilden här, men jag fattar inte hur. Kanske inte går att lägga uppom man bloggar från mobilen? Jaja, får försöka mer senare, nu ska jag ha kaffe! Ha en bra frdag , det ska jag, först jobba sen fredagsmys med barnen o Åsa-Nisse filmen!
Puss

torsdag 8 september 2011

Nytt försök till att blogga

Mm, sitter här o deppar lite. Kanske bloggandet kan få en på humör igen.
Jag här på kontoret. Barnen har invaderat min säng. Mannen jag älskar är på andra sidan östersjön. Saknar honom så kopiöst mycket. Katterna ute o rackar, kaninerna klurar antagligen på en rymningsplan. Ödlan sover gott efter 2 feta syrsor till kvällsmat. Kallt i kåken o jag förmår mej inte att göra eld i kaminen. Den skulle antagligen inte hinna få upp värmen tills jag ska lägga mej. Fryser om fötterna. Vart är mannen som ska värma mej?!? Jo på konferens som det så fint heter. Jo kyss mej baklänges. Jag har väl oxå varit på konferens. Ett finare ord för fyllefest med arbetskamraterna. Jaja, det är väl honom väl unt.
Negativ i dag. Men vad då, kan för fan inte gå o le mot världen 19 timmar om dygnet (jo, 19, de övriga 5 sover jag)
Har eldat skräp på gården i dag. Dammsugit. Lagat mat. Sett halva Tarzanfilmen med kidsen. Terroriserat Jeppe med sms. Det var förvisso kul. Undra om han tyckte det? troligtvis inte.
Vilket inrutat liv man skaffat sig: Mån-fre ser likadana ut. Upp kl. 5. Går direkt ut o sätter på kaffet, hoppar i morgonrocken o ett par skor o travar ut för att hämta in tidningen. Häller upp kaffe o sätter mej för att dricka o läsa tidningen. Kl.6 väcks barnen. 6.30 är det frukost, sedan påklädning o tandborstning o snurra upp håret. 7.30 lämnas ena på dagis det andra tar sig själv till skolan med buss. Slutar kl. 16. Hämta på dagis, hem o sätta på spisen, laga mat, kasta i en maskin tvätt, äta, diska o torka av. Höra på barn som bråkar om tv eller tjatar om mys. Vad fan tror de? Att man kan ha mys varenda kväll? Kan man väl kanske, men mys för dem innebär popcorn o godis i soffan. O det kan de glömma. Inte satt mina föräldrar o hade mys med mej varje kväll när jag var liten. Nänä, då fick man roa sig själv. Inget fel med det. Se på mej, jag blev felfri. Eller inte. Vad vet jag? Inte mer än att mitt liv blev bra men ändå jävligt surt. Varför? Jag har barn o sambo/särbo, o tillsammans har vi djur, BMW komb, BMW cab, motorcykel, fyrhjuling, cross, husvagn, hus på liten gård, vänner, fast jobb, med andra: tillsammans har vi det jävligt gott ställt. MEN! Jag bor på gården med allt utan sambon. :( När i sjuttsingen ska han få ett jobb den här ön? Vore han här, så vore mitt liv felfritt! Nu bär jag allting själv känns det som, vad kan han göra? Ge mej mer pengar om det behövs. O självfallet lyssna. Gahhhh... jag blir tokig. Jag gnäller i kväll. Det måste man göra. Så man vet när man mår bra! Det gör jag i morgon!

Puss på er!