Att jobba i hemtjänsten med gamla o en hel del sjuka människor innebär att man egentligen inte rikitgt vet vad som väntar en när man stiger inför dörren. Att sedan få larm om att någon behöver hjälp, men man vet inte med vad kan vara läskigt. I går var det en läskig händelse. Vet inte om den var så jobbig. Det är märkligt hur man kan reagera så lugnt. Snabbt kan jag väl säga att jag fann en person sittandes på sängkanten som inte var vid liv. Det var mycket mer. Men inget jag vill gå in på här. Men situationen kändes så pass kymig att jag hoppades på Tine skulle komma med plingplongan, men icke. Varför jobba när jag larmar? :-P Det jobbigaste var nog att sedan fortsätta jobba på som vanligt o vara lika glad o pratsam mot de andra pensionärerna när man just haft en stark upplevelse. Blev kallad till chefen i dag, hon ville kolla av läget med mej o om jag behövde få prata av mej. Men nej, jag bubblar av mej mot jobbarkompisarna.
Nu är jag iaf färdig inom kommunen! Och det känns förbaskat bra!!! :-D
3 dagar ledighet, sen börjar allvaret! hihi
2 kommentarer:
Ja du, det är nu det börjar. Men att vara sin egen chef måste väl kännas underbart? Men också ansvarsfullt. All lycka önskar jag dej på din nya stol!
Emma! Ja finns här för dig om du behöver prata el Ventilera någe...Proffsigt gjort av dig som inte lägger över på de andra Pensionärerna va du vart med om..
Du kommer att lyckas bra me ditt nya jobb du:) Lycka Till skruttan Kram på di Tine
Skicka en kommentar