torsdag 23 april 2009

Irriterad

Jag blir så irriterad. O nu är det många saker jag irriterar mej på. Så jag är nästan arg. Många bäckar små.
Först har vi jobbet. Personal som inte kan uppmuntra o peppa oss för att vi ska starta eget kan knipa käft. Eller sköta kommentarerna snyggt så att det inte lyser avund i ansiktet på dem. O de som inte tycker att man kan göra det lilla extra för pensionärena kan ju ta o söka ett nytt jobb. Men inte hos mej.
Sen har vi skolan. Max har legat hemma ett par dar med mej o varit sjuk. I går gjorde jag bedömningen av att jag tyckte att han var så pass pigg att han kunde ta o gå till skolan så som i dag. Med sig har han en lapp till fröken där det stod något i stil med att om han inte orkar skolan, får de ringa mej, så hämtar jag hem honom. De ringde inte. O Vad får jag höra i kväll? Jo att hans jävla puckade fröken tyckte det var dumt att han var i skolan i dag, då han ännu verkade vara sjuk. Men vad i hela friden var det hon inte fattade med min lapp? Har han en lärare som inte är läskunnig? Aha, så dum jag är. Jag har ju märkt på veckobreven att hon har dyslexi. Ja men då är hon ju förlåten... eller?
Efter jullovet fick han en utskällning för att han glömde matte boken hemma första dagen i skolan. Han hade suttit hela lovet o pluggat. Inga komplimanger ingeting, bara spott o fräs.
En fritids fröken har sagt till honom att han är jobbig, bara stimmar. Samma fröken har sagt till mej att han är så fin o ha att göra med. Konflikträdd?
En annan fröken knuffar o svär åt barnen för att de inte läser hennes tankar o gör som hon vill. För att säga till i vänlig ton hus barnen ska göra, det är inte hennes melodi. Tur att hon ska sluta.
Det är så otroligt stor skillnad på denhär skolan o skolan Max gick i uppe i stockholm, så ni kan inte ana. Det finns egentligen bara en sak som skolan här är bättre på. Men det kan jag inte skriva här. Vill inte röra upp någon :-P
Ni kan ju ge er den på att jag kommer att följa Max till skolan i morgon o fråga varför de inte skickade hem honom om han nu verkade ännu sjuk.

Känns genast bättre nu. Det är bra o ha en blogg där man kan få spy lite galla emellanåt! =0) Ni borde prova det!

I morgon blir det skumpa!!! För i morgon ska vi in o teckna under de sista papprena hos kommunen!

1 kommentar:

mimmimus sa...

Lilla gumman, de som ger syrliga kommentarer blir själva gamla, och kommer då att uppskatta det " lilla " som är så stort. Och avundsjukan är en av de obotliga sjukdomar som tyvärr alltid kommer att finnas!! - Skolans värld är som den är, lärare som vänder kappan efter vinden o lärare som är hur gulliga som helst, lärare som lär o lärare som det lyser okunnighet i ögonen på! Jo du, det är dessa som ska forma våra barn från grunden till samhällsduktiga individer!