måndag 23 mars 2009

Jeppe

När man vaknar på morgonen med en liten prinsessa kramandes på sig som säger "äschkla di mamma" och som sen bara ligger o mornar sig med mej. Då tänker jag på Jeppe, som skulle ha varit med oss.
När man sedan kommer ner till köket o ser att Max har dukat fram till frukosten. Då tänker man på Jeppe som saknas vid bordet.
När Max pratar om sin stora kärlek, Elin, så ögonen bara glittrar om honom. Då tänker man på Jeppe som missar när sonen sävar på molnen.
När Meya kommer springande för att hinna till toan o ropar "satan". Då tänker man på Jeppe, som skulle ha satt i halsen.
När Max får så mycket beröm från ridläraren. Då tänker man på Jeppe som inte får vara med o stoltsera över sin son.
När Meya snurrar med sina klänningar o är askungen. Då tänker man på Jeppe, som missar en prinsessas uppväxt.
När Max kommer o frågar vad "fitta" är. Då tänker man på Jeppe, som kan vara glad att han inte är med o svarar på den frågan. :-)
Hela tiden är Jeppe med mej i tankarna. Han behövs här hos mej, oss. Jag behöver hjälp med huset, hjälp med att bestämma hur saker o ting ska vara. Hjälp med att få saker gjort. Hjälp med att hämta o lämna barnen, städa, tvätta, handla, laga mat, diska, duscha barnen, leka, läsa läxor, läsa godnattsagor. Han behövs hos barnen som behöver sin pappa. Max behöver någon att se upp till och någon som kan se, vara o få honom mer delaktig. Meya behöver sin pappa o vara prinsessa för. Varje dag händer det saker med barnen. Små ting som man annars inte tänker, som man ofta missar, men som jag nu har börjat uppmärksamma, missar Jeppe. Det gör ont o tänka att han missar så mycket av barnens uppväxt. De är barn så kort sund i livet. De behöver honom. Han behöver dem. Vi behöver varandra. Saknar Jeppe....... :´0(

1 kommentar:

Anonym sa...

Så var det den där tårkanalen då! Den är rensad nu!