Måste få skryta, men jag är så stolt!

Stolt som en tupp. Det blev jag i fredags. Då var det som vanligt dags för Max o hans ridning. För att slippa plåga mej alltför länge med hästarna, så körde jag först ut honom till stallet, sedan hämtade jag Meya, åkte hem o dammsugade övervåningen o de sista 20 minuterna på ridning åkte jag tillbaka o kollade på honom. O när jag står där på läktaren o kollar på honom hör man hur föräldrarna står o tisslar o tasslar om Max. Man hör ord som "otroligt" "kanon" "super duktig""vilken kille" o eftersom han är enda killen så förstod jag ju att det var min Max de pratade om. Sedan vänder sig några föräldrar sig om till mej o frågar om det är min grabb. "javisst" sa jag. Fick då höra vilken otrolig kille han är o vilken naturbegåvning han sitter på. De har aldrig förr sett en kille som endast på en halv termin hoppar upp på en häst o galopperar i väg som om han inget annat har gjort förr. Shit vad jag växte. Är så stolt över honom!!! Man ser hur självsäker han är på hästens rygg. Det är grymt. Tycker även jag. Inte utan att man börjar drömma om en liten gård där vi har en häst till honom. (Men som sagt, det är drömmar, väldigt långt kvar för att bli verklighet, han är för liten för att ansvara för en egen häst o jag tänker INTE hjälpa till!)

Det är denna kille som ska försörja mej om 10år! ;-)