I fredags eftermiddags kom Jeppe till oss. Vi fick en eftermiddag o en dag med honom (inte jag, för jag jobbade till 16 på lördagen). Så skönt att ha honom hemma. Även om det var så kort tid. Tyvärr blir det så intensivt o stressigt, så man liksom inte hinner njuta av varann. Men nu åker vi ju upp till honom om några dagar, så då blir det bättre.
Man kan inte låta bli o ifrågasätta sig själv vad det är man gjort. Om allt verkligen är värt detta? Just nu, så nej, det är inte värt det. Men om man ser framåt, så är det absolut värt det. Bara han får flytta ner till oss så kommer det bli kanon! För jag lär inte flytta tillbaka, nu händer det alldeles för mycket spännande i mitt liv, för att jag skulle kunna överge det. Nej, vi får snällt vänta på honom. O med lite tur så behöver vi inte vänta alltför länge....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar