Plocka ögonbryn

I somras hade vi besök av min kära kusin Åsa. Roligt o trevligt o på alla sätt o vis tills dess att hon fick för sig att plocka mina ögonbryn. Herre gud säger jag bara. Jag som aldrig skulle utsätta mej för smärta. Jo, det gör ont o plocka ögonbrynen. Trodde jag iaf. Hon gjorde det iaf o det vart väl bra. Men så ska man ju hålla efter det för att det ska se bra ut. O det har jag ju då förstås inte gjort. För av någon anledning så gör det ju så förbannat ont o rycka bort sina kroppsstrån från sig själv.

Hur som haver, så fick jag dock ett ryck i kväll o tyckte att jag skulle väl ta o plocka lite strån. O grejen är den att har man väl börjat så måste man slutföra det, annars ser det helt wacko ut. O s****s vad ont det gjorde! Men jag försökte att plocka fort för att korta ner tiden för smärta, vilket då innebar att jag tog inte ett o ett strå utan typ ett stort buskage o inte nog med det, så blundar jag o rycker. O vad slutar då det med? Jo, att jag tar för tok många strån på ett ställe, så för att rätta till det måste jag ju ta lika många på andra stället för att jämna ut det o nu ser man nästan ut som en flintis..... fast inte på huvudet , utan ovanför ögonen. O så måste man ju göra likadant på andra sidan. Sen undrar jag hur f*n kan man se om det blir jämt o bra, när det svullnar upp o blir ilrött? Jo, naj, just det o så börja jag blöda!! Naj du Åsa, ska jag ha fina plockade ögonbryn, då fick du nog ta o semestra liiiiite oftare på Gotland, för det här, det var inte min grej!

Eller kanske jag ska fortsätta med att vara orakade både här o där. Jag menar, tänk om det skulle komma en marsgubbe. Vill de då inte se oss som vi är skapta? Vill de forska på våra kroppar så måste vi ju vara som det är meningen att vi ska vara - håriga o osminkade! Naj, vad säger jag? Jag vill inte bli en marsgubbes forsknings experiment....