Förnedring

Plötsligt insåg jag att jag inte längre ansågs vara anställd på Rosengården.
Alla personal har fått nya arbets t´shirt. Jag fick ingen till en början. Men efter fjäsk o många "men snälla" o övertalning fick jag tillslut en. Kändes förnedrande att behöva stå o tigga till en ny tröja. Jag jobbar ju ännu. Borde det inte vara självklart att ge mej en tröja? Igår tänkte jag inte så mycket på det. Men idag far tankarna runt. På måndag ska de fan få tillbaka sin tröja o så ska jag arbeta i min privata (som vi absolut inte får göra, men vad ska de göra? Ge mej kicken?), jag tänker inte gå runt i en tröja som jag fått tigga till mej.
Inte heller är mina åsikter intressanta. Alla har fått en kallelse till chefen där man ska prata bl a om hur man trivs på Rosengården, med arbetskamrater o chefer, o vad man tycker är bra o dåligt. Alla, inklusive jag, tycker väl att sånt ska ligga i chefens intresse o veta vad även jag, som ska sluta, tycker. Kanske har jag något av vikt att säga (det har jag:-)). Men som sagt, jag ses inte som anställd längre, jag är en ganska oviktigt person för dem, men de ser dock gärna att jag jobbar mer utöver mina 100%.

Detta har fått mej att rinna över. Många bäckar små. Så nu blir det brev till VD:n för Attendo Care. Något säger mej att Rosengården inte riktigt lever upp till Attendos personal policy. Vill absolut inte säga att hela Attendo är skit, för det vet jag inte, jag vet att bara att Rosengården har BIG problems!

Ska bli sååååååå skönt o lämna den privata sektorn o börja jobba för kommunen igen!