Saknar stockholm

Jupp, så är det. Jag saknar Stockholm ibland. O jag tror att det kommer aldrig att spela någon roll vart jag bor. Jag kommer aldrig att bli nöjd. Vissa dagar saknar jag stockholm väldigt mycket, visa dagar njuter jag av att vara ö bo. Jag vet att det kommer bli mycket bättre när Jeppe flyttat ner, men just nu, just i kväll känns det pannkaka alltihopa. Jag hade räknat med mer umgänge med släkt o vänner, men så har det inte varit. Att jobba 100% o vara ensamstående med barnen tar sin tid. Dag för dag ska planeras o jag kan bara hoppas på att mamma ställer upp. O det gör hon. Tack för det mamma. Utan dej kunde vi inte flytta! Någon egen tid är det inte på tal om. Att träffa någon vän en kväll är bara att glömma. Inte skaffar jag barnvakt för en timmes fika o skitsnack. Nej, jag har fullt upp med att planera för barnvakt när jag jobbar. Men visst det tär på en. Jag har mitt jobb, jag har mina barn, o så mamma o Örjan som ställer upp för oss så mycket det bara går. Men så har man sådana här depp kvällar. Då man inser att folk som tyckte "åh va kul att ni flyttar ner, vad vi ska träffas mycket." "bla bla bla", bullshit, det är kalas, middagar o festar o inte fan blir man bjuden. O visst, jag kanske inte kan skaffa barnvakt, men vissa saker kan de följa med på o vissa saker är bara grejen. Att man blir bjuden även om man sen måste tacka nej. Som ni, vi har blivit bjudna på kalas, men måste TYVÄRR tacka nej för jag jobbar. :-( Nix pix, så jävla kul var det att vi flytta ner. Det var ju kul att det tycktes så innan vi kom. Nä, nu ska jag sluta o gnälla o prata lite kuligt i stället. För trots allt så händer det en hel del kul med! :-D



Jag håller på med lite förändring här hemma som Jeppe inte vet om. Lite pirrig för vad han ska tycka, men jag tycker iaf att det blir kanon bra! Tack Örjan! Ska berätta sen vad det är, när J fått veta.

Max har fyllt år. Fatta att vår lilla grabb är 7 år! Shit vad tiden går. O inte nog med det så är han en eftertraktad ungkarl. Han har fått hela 7 kärleksbrev! De ni! 5 flickor är kära i han, men det är endast 3 av dem som vågar ge honom brev. Hur gulligt som helst. Nu ska han bestämma dig för om han ska bli ihop med en av dem. En har nämligen frågat chans på honom.

Max rider fortfarande. I lördags gick det åt h-v. Jag var själv med honom o självklart fanns där inga ridtjejer, utan bara läraren, så vi föräldrar var tvungna att leda hästarna. Vad slöt det med tror ni? Jag, förutom att jag torkade tårar i smyg, så släppte jag hästen som Max satt på o bara ropade ut att "nu går det inte längre, nu får någon annan ta över" Fram kommer någon mormor o säger att hon kan fortsätta. Tack för det! Hästen Max satt på var ju knäpp. (Liksom alla andra stora läskiga hästar).

Vad har hänt mer? Jo, minns ni att jag hade mejlat vd för Attendo? Hon sket ju fullständigt i allt, däremot så mejlade hon det vidare till min fd chef som ringde mej. Nu kan jag ju inte få sparken precis, så jag sa som det var o förklarade situationen på Rosengården något sånär, så kanske har jag rört om i grytan, men troligtvis så fortsätter väl allt att vara som vanligt där.



För övrigt funderar jag på att prostituera mej, bränna hembränt, sälja hasch, odla trevliga krukväxter som koko människor kan var intresserade av o pga stark kriminallitet bli storm rik som jag testamenterar till mina barn som de kan få när jag dör inne på hemmet. Undrar hur skulle kännas att ärva en massa pengar man veta kommer från olagliga grejer. Eftersom jag inte ärver av mej själv, så får jag väl aldriga veta det....



Förresten, på tal om koko människor. I dag kom ett brev från praktikertjänst tandvård. Där stod det typ: Hej! Du har flyttat o behöver kanske en ny tandläkare. Fyll i din nya adress nedan så skickar vi förslag på tandläkare nära dej. Hahahaha, de vet ju min adress redan då de har skickat mej detta brev. Koko!

Men brevet gör mej glad, så jag kommer att spara det. Eftersom jag inte vill riskera bli lika koko, så tror jag att jag låter bli den kriminella banan o fortsätter att bara vara jag. Den nästan fullt laglydiga, hårtarbetande mamman med den fullständiga laglydiga sonen o mindre laglydiga dottern.



Under tiden som denna blogg skrevs har mycket hänt. 2 barn har nattats, godis påsen tömts o katten har sörplat ur halv glasskålen med mina guppisar i. Så för stunden ändrar vi titeln till "Gotland i mitt hjärta" :-D